Cykelidioten is back!

imorse hade jag och min cykel en kär reunion. sällan har det känts så bra som när jag kstar mig fram i lunds morgontrafik. arga bilister som tutar efter mig, skrämda hundar vars svansar jag med nöd och näppe lyckats undvika att köra över. mmm, 2012 är året då jag och min cykel återigen ska bidra till att dra upp olycksstatistiken i lund.

men till något annat. till anledningen till att jag susade fram på lunds gator halv åtta imorse. min omtenta. jag kom till mer eller mindre tomt SoL imorse. var rädd att jag tagit fel på tiden, men nej då, dansar in i Hörsalen för att skriva min tenta. sätter mig, börjar skriva. "Tusen bananer, det här går ju som en dans" tänker jag. "jag är en naturbegåvning, ett geni, fucking fantastisk, den BÄSTA... hmm. vänta nu lite här... det här känns fel". börjar bläddra lite i tentan och börjar inse att det är fel tenta jag sitter och skriver. efter snack med tentavakten får jag reda på att MIN omtenta inte är förrän på lördag (klockan två, och inte alls på den okristliga tiden åtta) och att jag värdelös, tappad och den SÄMSTA studenten som vandrat på lunds universitet. ovanpå detta var jag dessutom tvungen att sitta kvar en timme eftersom jag tittat på den förbannade tentan. gotta löööööve my life.

men ja, amsterdam! en jättefin resa med några fruktansvärda omständigheter. för det första sov vi ungefär sex pers på 10 kvadratmeter. levde gjorde vi 8 på de 10. det fanns ingen värme (varför jag på kvällarna sprang runt i mitt sjukt osnygga rosa underställ och sjönf I'm bringing sexy baaaaaack), toaletten var inte av denna värld och don't even get me started om duschen. om mina matvanor är dåliga hemma var de katastrofala i amsterdam. det mesta som fanns att tillgå var antingen friterat eller alkoholbaserat.
   som tur var bodde vi med/hos fantastiska människor och amsterdam i sig är en underbar stad. jag skulle gärna åka dit igen på våren eller försommaren när det förhoppningsvis inte regnar så förbaksat. ölen och drinkarna var amazing och shoppingen likaså. over all var det em awesome resa som dock lämnat mig med en del scars :P

nej nu ska jag dra mitt efterblivna ass upp till helsingborg och bli utskälld för att jag inte kan köra.

oh dear amsterdam, are you sure you can handle me?

Så äntligen, imorgon, bär det av mot amsterdam. där ska det sista, mest fantastiska året firas in med dunder och brak. jag har ju nämligen bestämt att 2012 ska bli fantastiskt. och jag menar, det kommer ju inledas i (vad jag tror är) finfinaste amsterdam, så det kommer börja rätt i alla fall!
Jag har fyra mål med resan:
1. inte supa bort
a) min telefon
b) min väska
c) mig själv
2. sälja miro i red light district
3. övertyga en av de tydligen miljoooneeer asiater som bor där att cc är deras long gone dotter och få dem att ge henne och oss gratis mat hela veckan
4. adoptera en liten holländare
Detta tycker jag känns helt rimligt. utom möjligen 1c. kan bli lite klurig. i vilket fall som helst så kommer det bli närmare 5 awesome dagar där jag kommer agera reseledare/diktator och tvinga med alla till det mest turistiga amsterdam har att erbjuda (att jag antagligen kommer kollapsa dag två och sen spendera resten av tiden med att pimpla vin på ett småsuspekt ställe behöver vi inte låtsas om). so until then, ha det amazing, och gott nytt år till er alla!! lööööts of löööve!

Såå ointressant

gudars jag veeeet att jag inte bloggat på ett tag, men ärligt talat så är det för att jag inte haft något att blogga om. jaaa, jag erkänner att mitt liv har varit brutalt ointressant den senaste tiden, och i den andan ska jag fortsätta det här blogginlägget.

jag har en ny passion i livet. och eftersom jag min tragiska själ inte har bättre för mig, är det ljus. ja alldeles rätt och riktigt. mitt nya intresse i livet är ljus. jag har fått för mig att levande ljus är det bästa som finns, och tyvärr kommer detta bli min död. för jag nöjer mig så klart inte med de idiotsäkra värmeljusen. nej jag ska ha RIKTIGA ljus. som kan ta eld på andra saker. och mysigast är det så klart när jag ska gå och lägga mig. och jag lyckas ju alltid intala mig att INNAN jag somnar, så kommer jag blåsa ut dem. yeah right stupid. nej jag lyckas alltid somna. hittills har jag lyckats vakna till liv och blåsa ut dem, men jag väntar bara på dagen...

aa, exakt så här ointressant är mitt liv. eller ja, helt ärligt har jag kommit in på min utbildning och helt ärligt så har jag spenderat en massa tid med mina söta vänner, men jag är såååå uttråååkaaad. jag har dock en teori. det är så här, att 2011 har varit ett värdelöst år, okej? ur så fruktansvärt många aspekter. avhoppade heltidsstudier och halvtidshemflyttande är bara två av tio miljoner saker som gått fel. MEN. jag tror att det är för att nästa ska bli awesome. nästa år är ju sista året vi alla kommer leva (enligt allt möjligt och ingen vettig men jag måste ju se någon mening med mitt världelösa år ;P) och vad vore värre än att ha haft ett strålande 2011, så att det liksom inte går att toppa 2012?! exakt, jag har haft ett skitår så att mitt sista ska kunna bli fantastiskt! makes such sense.

nähääpp, nu ska jag dricka lite te och tända lite ljus, för att fortsätta i det här årets brutalt tråkiga anda!


Juuul

gårdagskvällen spenderades hemma hos bulls där vi bakade pepparkakor. jag var road i ungefär två minuter och hann göra tre pepparkakor innan jag tröttnade och intresserade mig för rödvinet isabelle bjöd på istället. mycket gott måste jag säga! efter mycket snack och en del vin var det dags för mig att bege mig hemåt, och självklart hade den dumma stormen då börjat växa till sig ordentligt. lat och dålig student som jag är bestämde jag mig för att ta en taxi hem. men då sjäälvklaart var varenda taxi i hela lund upptagen, och eftersom jag är ytterligare latare och inte orkade ringa var femte minut för att kolla om det kommit in en ledig taxi, bestämde jag mig för att gå hem. sagt och gjort, jag packade på mig mina kläder och gick ut för att face lill-berit.
fy faaaseeeen säger jag bara. det blåste något helt brutalt, och kastvindar kastade mig både fram, bak och åt sidan. i dungen bakom hallands bildades värsta vindtunneln och jag fick stanna och bara försööökaa värja mig från allt anfallande smuts och grus och löv som kom farande. till slut kom jag i alla fall hem, och jag lovar, jag såg ut som de små tilltufsade ankungarna i det här klippet. illa illa.
nuuu är rebecka tillbaka i luuuund :) tyvärr är jag i påarp, men det känns bra att vara i samma landskap igen i alla fall!
nej nu ska jag utföra dagens julhandling; äta risgrynsgröt! (eller ja, det är risifrutti, men same same you know)!

Sömnbriiist jaråååå

jag är så fruuuktaansväääärt tröötttttt. jag ska aldrig mer dricka kaffe (i alla fall inte den närmsta timmen, jag lovar, typ). kaffe förstör mitt liv och jag får såna enorma problem med att sova om jag dricker mer än en kopp in dagen. jag har ett underskott på minst 15 timmar på mitt sömnkonto, men dock har jag märkt att tiden går snabbare när man inte sovit. dessutom händer mycket mer spännande saker. som igår, när jag jobbade på espresso house, så råkade jag kasta en halv kanna mjölk över mig. spännande, spännande! sen hittade jag en megatång, som blev hysteriskt rolig, så rolig att jag mer eller mindre gick runt och refererade till den som en person. idag såg jag dessutom ut som en sämre bagare, med ungefär 10 L mjöl över hela forklädet. snyyyyggt värre.

men nu så är jag äntligen hemma, och ska inte jobba förrän klockan tolv imorgon. so sweeeet. så nu ska jag hem till madeleine ett tag, titta på henne medan hon förbereder sig för balkan-fest (och nej, det är inte bara en massa människor från balkan, utan bara en massa musik från balkan)! ska bli helt awesome :) nej nu ska jag få i mig lite socker,
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

Ensaaaam

Jag är sååå sällskapssjuk! Rebecka har lämnat mig för en awesome helg i Uppsala och jag vet inte hur jag ska hantera min ensamhet. Sure, just nu sitter jag hemmahemma och drygar (för övrigt sa håkan åt mig idag att det är jag som kommer hit och driver upp alla i högvarv, "till och med tanja är lugn när du inte är här". jag tror han hittar på), och visst ska jag hänga en del med de söta barnen och julbaka, och mhmm det är klart att jag har planerad utgång med nojigaste mannen och jag veeet att jag ska jobba fre, lör och sön, men alla övriga tider är det såå ensamt! majeed drar dessutom till new york, så jag kan inte ens sitta och tjöta hemma med honom. gud vad jag vill ha en minigris just nu.

Bättre ökänd än okänd, eller?

jag är tydligen känd för att vara lite tappad, något jag fick reda på i veckan, och jag är inte alls nöjd!
   i fredags var vi ute på nation, och självklart dracks det en del. jag ramlade, glad i hågen, fram till bardisken för att beställa (ytterligare) en drink. och då, så klart, hade jag (o)turen att känna folket i baren. jag beställde en drink och drog fram kortet, men eftersom min hjärna just då mer eller mindre simmade runt i champagne kunde jag för allt i världen inte komma på min kod. jag stod i gott och väl två minuter och stirrade på kortläsaren utan att komma på det. och då, istället för att säga åt mig att "här räcker det jonna, kan du inte ens din kod ska du verkligen INTE ha mer att dricka", så säger de "neeeej, det är jonna, hon är alltid lite borta, det är ingen fara, hon är inte för full". döööööööh. jo det var jag!
   och okej, det kanske möjligen är så att jag är lite lost ibland. jag menar, utan att nämna alltför mycket detaljer kan jag ju säga att det i veckan var två personer som på en gång, var rörande överens, om att det måste vara jag som tappat bort mitt kort, i ett urval av ungefär 50 pers... ganska illa. men ändåååå!

nej, nu får jag väl försöka ta tag i mitt liv. however that'll happen!
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

Coolest among the uncool kids

planerna sa hallands nation imorgon. efter sommarens jag-vill-skaffa-blandbarn-incident var jag redo att testa deras nattklubb igen. meeen så slår jag upp City och läser att de ska hålla speeddating imorgon. speeddating, detta jävulens fenomen vars tragiskhet egentligen bara övervinns av det faktum att det arrangeras av studenter; den mest oseriösa billiga (läs villiga och ombytliga) demografiska gruppen du kan hitta. I början av vår studietid sa jag och becks att vi skulle gå på ett möte (ja, för jag tänker att speeddating är som ett möte, typ AA fast för människor who is craving löööööve), bara för att sitta och skratta åt de stackars själar som dragit sig dit för att faktiskt försöka hitta the love of their life. sitta och studera de små nördarna och känna oss glada att det inte var vi som satt där och hoppades. men så kom jag att tänka, är det egentligen inte vi som är tragiska? för vi hade aldrig blivit mer än de minst ocoola bland de ocoola. för hur mycket vi än hatat det och varit motståndare till det, hade vi suttit där.
   så nej, inget jävla speeddating på hallands imorgon. dock hade vi tänkt kör en "barney-grej", och trösta (dvs antasta och förleda) de stackars små pojkarna som inte fick någon ytterligare date. mohaha, utnyttja dem när de är sårbara.. fast rebecka had a good point där, antagligen är det bara fallen som är kvar, och är det verkligen dem man vill "trösta"? hahaha, ajaa det löser sig, jag menar, fråga hamlet eller de gamla grekiska författarna, vad hade världen varit utan tragik?

apropå tragiskt. jag fick en flashback häromdagen  (mer minne som försvunnit på grund av alkohol men som kom tillbaka tack vare/på grund av tillnyktrande) från husfesten. jag ser hur någon kastar upp mig över axeln och börjar springa upp och ner mellan samtliga korridorer på krischan. jag kunde inte för allt i världen komma på vem det var. det brukar vara en viss moffe, men jag var nästan hundra på att det inte var han den här gången, eftersom tanken gick igenom mitt huvud när jag hängde över axeln på mr x "men vad faaaan, inte ännu en som ska börja springa i trappor med mig". sen, tack vara S fina berättelse, kom minnet nästan tillbaka BAAAAAM, just det!!! så nästa gång jag träffar en viss L, ska jag nog reda ut ett och annat!
tills dess, peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

Oh thanks ma'am, apparently I'm what they call a natural talent

okej, jag vet att matlagning inte är min starkaste sida, men jag har ändå tyckt att det har funkat helt okej. ingen mästerkock men ändå hyfsat kunnig liksom. tills idag då. jag jobbar i köket på ett äldreboende, och ikväll kom en dam fram till mig efter maten och berömde det jag lagat; potatismos och kätbullar. jag blev jätteglad, liksom man tackar frun, jag är ju lite av en naturbegåvning när det gäller matlagning. sen tillägger hon:
- jaaa jättegott ikväll ja, gröten var riktigt god!
ehmmm, jahaa jo justee, naturbegåvning varee ja. Humph, borde kanske bara hålla mig borta från köksjobb :p
Och ja, tydligen är det två saker jag hängt upp mig på de senaste två månaderna. Folk har faktiskt klagat och förbjudit mig att prata mer om det. Det är
1. Vintertid - vem älskar inte vintertid? Hallå det är ju helt fantastiskt och något man måste ladda inför och snacka sönder
2. Glögg! Glögg är anledningen till att julen är värd att firas och jag och Rebecka är mästare på glögg. Så idag var det dags att testa årets glögg med arabica smak. Betyget.... VÄRDELÖST! så jäääävla äcklig jag döööhöööör. sjukt besviken. men för att väga upp det har jag istället hittat en BAG IN BOX GLÖGG!! heeeelt amazing och fy tusan vad jag ska leva på glögg. glögg är lätt värt att go alcoholic för.

imorgon är det jobbjobbjobb, och sedan husfest. jag har höga förväntingar men jag väntar mig ändå att de ska överträffas. heey, det är ju krischan vi snackar om!
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar! 

Effektivitet is my middle name baby!

jag har haft en brutal-effektiv dag (även om jag så klart fortfarande har en miljon saker kvar att göra). jag har tvättat, och insett att jag blivit av med ett helt bäddset! vad tusan liksom, hur gick det till? det är ju inte som att jag kan ha tagit med mig det och glömt det någonstans, eller som att det är någon som har gått hem till mig och stulit det! (vore sjuuuukt obehagligt om så var fallet). i vilket fall som helst har jag tvättat de bäddset jag har kvar. jag har dessutom städat och organiserat garderoben, vilket har varit ett megaprojekt. kaoset som rådit där inne de senaste månaderna har inte varit av denna värld. men nu är allt fint och ordnat!
  
åh guuuud vad det var intresseklubben antecknar på det här inlägget, men tragiskt nog händer inget roligare just nu... jag lägger ner så länge, så hoppas jag att inom den närmsta framtiden kommer ha något roligare att komma med!

peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!


One more try baby

då gör vi ytterligare ett försök till att dra igång sveriges bästa blogg igen! jag är så mitt uppe i allt, så tiden vill liksom inte riktigt räcka till. men nu ska jag försöka igen.

helgen har varit helt underbar, i fredags var det tacksittning för våra söta jobbare. vi sprang runt på lyset (klubben)(fast vi var ganska mycket på lyset också) och snurrade. efter ett tag får vi för oss att nej, nu är det dags att dra till en korridorsfest på delphi, sagt och gjort. jag, alex och miro drar till delphi för att titta in på miros korridor. helt ärligt, simply put, det var som ett mellanstadiedisco som man slängt in alkohol på. väldigt, väääldigt tragiskt.
   vi bestämde oss ganska snabbt för att det inte var vår grej, så vi stack in på miros rum och drar fram hans elgitarr. wihooo vilket ljud det blev! och antingen var jag en fantastisk naturbegåvning eller så var jag kanondragen, men strålande lät det i alla fall! lite fläderflavoured-vodka senare kunde jag inte hålla mig vaken, så jag somnade hos miro och vaknade inte förrän vid halv tolv dagen efter. en mycket väl spenderad fredagkväll.

så igår var det dags för halloweenfest i häljarp, men på grund av dålig uppslutning av människor (fyyy skäms CC, inte okej), blev det mer en halloweenmiddag, men likväl helt awesome. vi käkade, mös och spelade spel. i början blev jag asförbannad eftersom jag i ett frågespel blev ihopparad med miro. okej tänker ni, det är väl inget att böla över? men jo, jag ska säga er, att miro var med i det här programmet "vem vet mest?", ni vet det som går på SVT? i vilket fall som helst fick han frågan:
I vilket landskap ligger Sveriges högsta berg?
varpå han utbrister, "eeeh, småland?"... så ja, ana min ilska när jag skulle vara i samma lag som honom... meeeen, tydligen satt miro på mycket andra kunskaper, för eeh jaaaa, fatta stort vi vann! justeee rebecka, vi vann jättemycket fast jag hamnade med killen som tror att kebnekaise ligger i småland!!
   som vanligt började min energi sina lagom efter midnatt, så vid halv ett låg jag och dreglade i soffan. gick och la mig vid typ ett och vaknade inte förrän tolv timmar senare.. trött, jag? vaknade i alla fall till en jättefin frukost (jag hade lagt upp en bild om jag inte haft någon självdistans och om jag levt ett skyltliv, vilket jag låtsas att jag inte gör trots att jag bloggar om universums oviktigaste saker). där spenderade jag, becks och majeed timmar med att bara tjöta om allt från evolutionen till USAs politik. det hela slutar med att majeed blir sugen på att köpa en ny säng. det är bara bra diskussioner som kan leda till något sånt!!

nej nu ska jag spendera resten av den här söndagen med att fortsätta göra fantastiskt oviktiga och ointressanta saker!!
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

En komplicerad relation

alltså. jag har inget körkort. jag är dessutom student, så jag det är verkligen inget bil-läge för mig. detta har medfört att jag mer eller mindre dagligen måste använda mig av skånetrafiken om jag vill ta mig utanför lund (innanför också numera, eftersom min cykel är döööd). jag tycker absolut att kollektivtrafik är bra, och jag förespråkar det verkligen, men skånetrafiken, du gör det inte lätt för mig!

idag satt jag på bussen mellan ekeby och ramlösa. plötsligt stannar bussen på ättekulla. och kör bara inte vidare. jag pluggar ur mina hörlurar för att ta reda på vad som händer. då hör jag busschauffören prata i mobiltelefon. "joo, det var några barn innan här, de kastade stenar. de kanske komma tillbaka. jag vet inte när. nej jag vet inte om de komma tillbaka. de var här innan. kastade stenar. jag vet inte var de är nu". men jaha? detta samtal pågick i gott och väl fem minuter, och inget mer kom fram än att det funnits barn som kastat sten på bussen. jag, som hade ett anslutningståg att hinna med, tyckte att detta var mer än waste of time. liksom, bra att du meddelade det, men måste du upprepa det i fem minuter?
   strålande, tänkte jag. nu kommer jag missa mitt tåg. men nejdå, skånetrafiken, DEM ÄR ATT LITA PÅ, så självklart var tåget OCKSÅ försenat. och jag tror att det är deras grej, eftersom allt alltid är försenat, så funkar deras system! det värsta är att det bara är oktober, jag vill inte veta hur det ser ut om två månader. mm, älskar skånetrafiken... puuh. I'm in for a loooong winter.
   och jag blir så bitter på att det aldrig fungerar. häromveckan missade jag min anslutningsbuss i tågarp. nästa gick en timme senare. det är ju helt enkelt strålande när jag är på väg till jobb. eller i fredags, när alla tåg mellan helsingborg och malmö var inställda. jag fick ta taxi ner till lund. helt fantastiskt irriterande.
   underbara skånetrafiken, jag tycker om att du finns, men varför vill du hela tiden motarbeta mig? jag försöker verkligen få vårt förhållande att fungera, men ibland är det som att du bara jävlas med flit.

nej nu ska jag se om jag kan leta fram kvällens mål från sverige-holland-matchen. planerade egentligen att se den, men som vanligt fastnade jag i köket med rebecka. satan i gatan vad vi är bra på att tjööööta.
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!


jorå, gör om den här bilden till ett samtal, så kan ni ana hur det låter när jag och rebecka snackar här hemma.


En spark i röven

som ni kanske märkt har det varit väldigt tyst på bloggen, lite på grund av bristande tid men mest på grund av lack of kreativitet. men nu så har martin och dara gett mig en spark i röven, genom att skapa en egen blogg, (den kan läsas här kurdenochsvennen.wordpress.com). checka in den och gråt, det gjorde jag. av skratt alltså :P bara så ni vet är de krischans största mytomaner, så tro inte på alla deras utbristningar och grejor... haha vad hade jag gjort utan mina fantastiska vänner?

jag har precis kommit hem från en utmattande förmannaresa. tänk er ett gäng glada, fulla smått märkliga studenter inproppade i en stuga mitt ute i ingenstans. måste bli succé! det sjöngs, dansades och kläddes av. galet bra! nu är jag dock smått döende, har en hel del sömn som måste tas igen, speciellt efter fredagens tacksittning. jag och rebecka lyckades skaka fram lunds bästa jobbare, som förutom jobba pub kunde festa till det ordentligt!

sooo, until I have slept my tiredness off, peace out, kärlek och repekt, det är sånt vi gillar!

Johnny, la gente esta muy loca

wihoooo imorgon bär det av till magaluf med becks och sandra. det ska bli riktigt underbart att få lite semester. efter att ha slitit hela sommaren som en litenliten slav känns det behövligt med vila. flyget går klockan sju imorgonbitti, så det blir upp tiidiiigt. men vad gör det när man kan chilla på stranden resten av dagen?

gårdagen var helt underbar btw. vi lyckades slå nytt rekord i antal människor i lägenheten, 14 är det nya! vi käkade lite, chillade och festade sedan loss helt och totalt. det var sprit överallt och ingenstans och när det röjdes imorse var det svårt att tro att 12 personer (två drack inte igår) lyckats tömma så många burkar och flaskor... haha, ääh det var en riktigt lyckad kväll som innehöll allt som en lyckad festkväll bör göra, fyllesamtal, tappade mobiler, någon som ska försöka sig på free-pouring, jakt med ballonger, någon som blir ihoptejpad... you name it baby. tack alla söta bebisar, tack för att ni gjorde mitt födelsedagsfirande ÄNNU bättre :)

nej nu ska jag försöka sova, så att jag inte är helt död imorgon bitti, och glömmer mitt pass eller något annat smart...
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

Now what?

jaha så var jag också 20. det känns faktiskt inte så farligt. rent mentalt har jag ju i och för sig varit 20 sedan rebecka fyllde år i maj, så det är ju ingen jättenyhet liksom...  men nu är det ändå lite så... jaha, nu då? jag är 20... tydligen överlevde jag steget, men det var ju inte som att jag blev jättemogen över en natt liksom...
i vilket fall som helst blev det ett fantastiskt firande igår. vi möttes först upp några hemma hos oss och åt lite tårta, sen begav vi oss till SK, där vi fick awesome mat och ännu awesomare sällskap. senare på kvällen kom hela köket ut och sjöng för mig, väldigt sött och väldigt traumatiserande. tilläggas bör att jag efter rebeckas tvång satt med ett diadem med glitterbolls-antenner och en stor napp runt halsen. fast som jonahatt så bra uttryckte det, jag slapp i alla fall ha anders där som sjöng för mig.. ;P

dagen började med att isabelle och susanne ringde på dörren. som de underbart trevliga gäster de är hade de med sig apelsinjuice och en vaniljfläta. sen drog vi oss ner mot stan och yrade rundor där. nu på kvällen har jag och tanja firat pappa som idag firade sina 25 (hmm) år. vi hade en supermysig middag på o'learys i kvällssolen som behagade visa sig.

morgondagen ska firas med ytterligare födelsedagsfirande. vi ska mötas upp hemma hos oss, äta och dricka lite och sen äga på hallands dansgolv. as usual med andra ord. nej nu ska jag försöka se färdigt på en film som jag påbörjat ungefär tre gånger den här veckan.
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

Om

Min profilbild

Jonna

Tjooo! Jag är en tjej i åldern passar-bra-till-rosmarin, bor i studentvärldens absolut bästa stad och pluggar världens coolaste program.

Jag bloggar om allt och ingenting. Jag bloggar mest för mina nära och kära, men även för de som vill följa en helt vanlig (gudars, I wish) tjejs studentliv med allt vad det innebär. Jag försöker vara ärlig, uppdaterad och inte alltför självcentrerad.

Men kom ihåg en sak, det är bara en blogg och jag vill bara skriva av mig. Ta mig inte på för stort allvar, för det gör inte jag. Peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
RSS 2.0