Life as I know it

haha pinsam jag är istället. jag kommer gående längs vår gata. har hörlurarna på huvudet så diggar lite lätt till musiken. kommer fram till vår brevlåda och tar upp posten, sen upptäcker jag att det ligger ett vykort längst ner som jag inte fick tag på. sträcker ner handen för att ta upp det och då tappar jag ett blad från posthögen jag har i famnen. för övrigt kan tilläggas att jag förutom den 10 kg tunga posthögen hade block, manus, mp3 och annat smått i armarna. shit shit tänker jag, jag pallar inte böja mig ned för att plocka upp det. jag suckar och får ur mig "fitt..." längre kommer jag inte förrän någon knackar mig på axeln. där står min mammas och plastpappas fotvårdare med en flaska whiskey i famnen. så sjukt pinsamt. jag trodde jag var ensam och kläcker ur mig världens svordom, så står deras jäkla fotnisse där. jag såg att hon försökte att inte visa att hon hört vad jag sagt, men hon lyckades inte så jättebra..
hahahaha , jag pallar inte.. ajaa , spännande..