Life as I know it

idag ska man hedra dem döda. är inte det lite läskigt egentligen? för tror vi då att de döda är kvar ibland oss ? eller att det liksom bara är för att hedra minnet? hmm.. jag vet inte. jag tror egentligen inte på andar och sånt, men ändå kan jag inte låta bli att vara livrädd för dem.. liksom , okej.. såna här fejkade idioter som säger att de kan spå tror jag inte på, men när det är mörkt, när det blåser lite kallt.. då kan jag inte låta bli att undra om det inte finns andar runt omkring mig , som bara väntar på att komma uthoppande ur skuggorna och knivmörda mig och stycka mig och sen gömma mig och sen äta upp mig.. eller nej vänta, nu kom jag in på mina nojjor om psykopater i skogen. fel nojja...
i alla fall är det åter dags för de dödas högtid. vi ska till kyrkan och tända lite ljus, tänka lite extra på dem som lämnat oss. sen ska jag försöka skrämma ytterligare några småbarn som har oturen att leta sig in till vår ytterdörr. hahaha.. sen vet man aldrig vad som händer.
men visst är det lite fint att tända ljus för de bortgågna. fast jag kan ändå inte låta bli att undra om de inte fortfarande flyger omkring oss och bara väntar på att få skrämma livet ur oss, kasta sig fram och skrika oss rätt i örat, göra sig så fula som möjligt, slå mig, kasta saker på mig.. neeeeej, nu kom jag in på mina onda föraningar om småungarnas revansch. fel igen.. hopps.. ajaa , man vet i alla fall aldrig vad som lurar där i mörkret.
men japps , nu ska jag plugga ett dag , vi hööööörs,  puss