Life as I know it

jahapps. då ska jag alltså ännu en gång ge mig in i den alltför egocentriska värld som bloggandet innebär. för det är precis vad bloggandet är. det är ens egna lilla värld som får en att tro att världen kretsar runt en själv och ingen annan. den får oss att tro att folk faktiskt är intresserade av vad vi äter till frukost. att de är intresserade av vad jag gjorde igår morgon. bloggen får oss att tro att världen faktiskt snurrar runt oss. vi bygger upp en värld där vi helt och totalt är övertygade om att vad vi skriver är viktigt.
vi tror att folk bryr sig för att de tycker att vårt liv är intressant, medan det i själva verket förhåller sig så att de läser bloggar av samma anledning som vi skriver. för att slippa känna oss alltför ensamma.
för är det inte därför vi bloggar? för att vi vill att folk ska se oss. för att vi vill se folk. vi vill inte sitta där alldeles ensamma framför datorn.
så för att jag inte ska förgås av min egen ensamhet ska jag bygga upp min egen lilla bloggvärld igen. alla som vill stiga in i den är mer än välkomna att gå med i gemenskapen som utanförskapet innebär. jag kanske inte kan erbjuda något annat än mina egna misslyckanden och problem, men what the shit, vad får en att känna sig mer lyckad än andra som misslyckas? so, you are more than welcome to follow me , det enda jag önskar i gengäld är lite encouragement på vägen ;D
haa det så hörs vi, puuuss