Life as I know it

jag trodde jag var trött i söndags. jag trodde jag var utdöd igår. nu vet jag att så var inte fallet. för det var ingenting jämfört med hur jag känner mig nu. idag är jag slutkörd, trött, död, utdöd och helt enkelt helt jävla borta. jag hade reggaeton idag, och det var SVETTIGT värre.
det känns som att min kropp tillhör en 80-åring som tränat AG-gymnastik i 40 år och som precis blivit påkörd av ett tåg. och grejen är att det inte blir bättre. det blir bara värre och värre. från det att jag kom hem vid halv åtta tiden har min kropp gått från ganska rörlig till helt jävla stel. och då menar jag inte lagom-stel-så-att-jag-inte-kan-nudda-mina-tår-stel utan jag menar helvetes-stel-så-att-jag-börjar-fundera-på-om-jag-har-stelkramp-typ-stel.
men i alla fall. jag ska sluta böla om det. för jag tittar på fotboll, och då kan man inte gnälla alltför mycket. det vore att häda ungefär. jag ser besiktas-united. jaa, 0-0 står det just nu. jag vet inte. klart jag hoppas på att united ska vinna, men samtidigt ska vi nog vara tacksamma om det blir 0-0. anyway.
imorgon är det PA hela dagen. jag orkar inte. sen har jag körlektion och sedan teater (= niceniiice. men ha det bäst, så ska jag snart försöka dra mig in i duschen. om jag inte är för stel för det... pusss <3<3