Life as I know it

jag har inte bloggat nu på en tre dagar och nu är jag tillbaka för att säga att jag kommer ta en paus. inte en lång paus, absolut inte som den förra som var på typ 3 månader (då var jag i och för sig borta så länge att jag nästan kunde räkna det som en comeback när jag var tillbaka, och jag har ju alltid velat göra comeback, i vilket sammanhang som helt liksom). men en lagom paus bara, jag behöver nämligen komma över mig själv. jag har mer eller mindre tappat min självdistans, och det är den jag behöver som mest. jag menar hur kul är det att vara galet självmedveten och totalt ovillig att skratta åt sig själv? nää justeeee, inte roligt alls.
så jag ska göra allt vad jag kan för att hitta den, men man vet aldrig när den kan tänkas dyka upp. fingers crossed för att det inte tar alltför lång tid.

innan jag pausar vill jag bara uppmana alla att rösta (aa alla som har åldern inne vill säga). egentligen är jag inte jättepolitisk, (jag är mer som pappa brukar säga "jag käftar emot för att se om det går") och jag vill inte propsa på folk en massa åsikter eller säga åt folk vad de ska rösta. men en sak. hör på denna låten. då jag tror ni fattar var jag vill komma. mångkultur åt folket mina vänner.
so until I find my not so serious side again, ha det bäst! <3

http://www.youtube.com/watch?v=IxIWwqQLOaw