Life as I know it

jag har sjunkit så lågt jag kan komma. värre än så här blir det inte och jag trodde aldrig att det skulle vara jag. men jo. och jag skäms. igår var jag och sandra redo och klara för en awesome fancy kräftskiva hos philippa, går ner mot stationen och missar bussen (eftersom de bygger om har vi bussar istället för tåg). så vi fick sitta en timme och vänta på nästa, och vi tvingades sitta... UTANFÖR KIOSKEN! för er som inte bor ute på landet (läs påarp, gantofta, bårslöv, ekeby) eller helt enkelt har turen att inte ha en kiosk/pizzeria/affär där ni bor, så kan jag berätta att det är DET LÖKIGASTE man kan göra en lördagkväll. eller vilken kväll som helst. eller vilken tid som helst. här går människorna som hänger utanför kiosken under benämningen kioskmongos, och jag kan säga att mitt mål här i livet är INTE att bli en av dem. men där satt alltså jag och sandra utanför kiosken och väntade. till slut blev pinan för stor så vi flyttade oss till stationen, mitt i värsta byggarbetsplatsen. smutsigt och flygplans-decibel-högt. men bättre än att sitta utanför kiosken i alla fall.. aa till kräftskivan kom vi till slut, och den var aweeesoomeeee!!!

dagen har jag spenderat på ikea, som är hur enormt som helst. dumpa mig i gångarna där efter några glas (eller nykter för den delen) och jag kommer aldrig hitta ut... sen fikade jag på väla med sandra, jessica och tanja. nu ikväll har jag och sandra svettats i peter nya snygga rum. asfint!

imorgon är det filmkväll på skolan, eller ja alltså.. ni fattar. innan dess ska jag och becks försöka köpa en kursbok och sen försöka lära känna vår nation. ska bli niiiiice!!!!