Life as I know it

sverige såg ut att få en fin lottning. så var det bara den förbaskade första seedningsgruppen kvar. och det är klart att ingen av dem är direkt roliga att möta, men jag menar ett lag som norge hade ju varit helt okej. men som sagt, ser fint ut, helt okej lag i sveriges grupp. sen drar ronaldo fram freaking tyskland. like a slap in the face. jaha tack så heeemskt mycket för den. jarråå det är bara att hoppas på andra platsen då.

och alltså. det är skillnad på att köra med folk och folk. jag och håkan skulle för några veckor sen köra till ängelholms flygplats för att hämta upp oskar. jag kör, landsväg, mitt ute i ingenstans. helt plötsligt ropar håkan:

- shit vad fett, kolla där är ett plan som ska landa. det måste vara det oskar åker med (för tydligen landar det bara ett plan i halvåret på ängelholms flygplats..)!
jag tittar varpå håkan skriker:
- men neeeeej, DU måste titta på VÄGEN!
- men jag vill ju också se, svarar jag.
- nähäää du, jag tittar, du kör.
en stunds tystnad, varefter håkan ropar till igen:
- jävlaaaar vad coolt det är, det är jättenära och man ser lamporna. åååh så fett!

jag tittar igen, och håkan börjar ännu en gång skrika på mig och säga att jag inte kan titta, för att kort därefter återigen börja förundras över det coola planet som landar. hallå! jag menar, man kan ju inte sitta och hålla på sådär. det är ju enbart elakt.


nej nu ska jag sätta mig och överväga om jag ska ta ett bad. och ja, det är helt befogat att sätta sig i en timme eller två för att fundera på det.
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!