Life as I know it

okej, jag är lite sjukare än vad jag trodde. efter en ipren eller två fick jag för mig att jag var pigg nog att gå till ica. jag hade inte ätit frukost och tänkte att "vad blir bättre till frukost än glass?". så jag traskade iväg till ica, och för er som inte vet det, är det sjuuuukt nära, max två minuter liksom. jag kommer till ica, står ett tag förvirrat vid oboyen innan jag inser att jag ska till frysdisken. jag hittar min glass, och sen ska jag gå till kassorna, och där börjar problemen. jag vandrar lite fram och tillbaka mellan de olika kassorna, (gud-vet-varför, det var typ inte kö vid någon av dem...), för att slutligen bara ställa mig och titta. då är det en schyst, äldre herre, som frågar om jag bara har mitt glasspaket, för då kan jag få ställa mig före honom. lätt förvirrad tackar jag, lyckas på något vis betala och börjar vandra hemåt. på vägen hem tittar jag mig förvirrat omkring. är det så här det ser ut? och när jag väl kommer fram till vår port stannar jag och funderar, är det verkligen här jag bor? till slut lyckas jag se att det är rätt nummer och allt och drar slutsatsen, att JO, det måste vara här jag bor...

ja, så nej. jag är kanske inte jättefrisk, inte ens tillfälligt tack vare iprenen. så nu ska jag alltså sätta mig och slutföra min och becks b-uppsats. lycka till bara. jag har läst igenom en del jag skrev igårkväll, and it just makes no sense. inte okej. men ja,
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!