Ursäkta, men är det inte världens bästa jobbarlag som går här?
så har jag och saskia (aka du och jag) haft vår sista pub, och det var aweeeesomeeeeee! jag och saskia bara "har vi världens bästa jobbarlag eller?" eeeh ja är svaret. de köttade satan hela kvällen och var allmänt underbara och gulliga hela bunten. efteråt drog vi oss mot VG:s och det var inte utan stolthet som vi såg på vår lilla jobbargrupp där de vandrade, kanske inte hand i hand men nästan, till VG:s. en stor puss på pannan till dem! meeen som alla vet, all things must come to an end, even the good ones.
och satan i gatan. min natt var åt helvete. jag hade en träningsvärk som inte var av denna värld. jag kunde inte sova för att det krampade. till slut låg jag och grät, inte för att det gjorde ont, utan för att jag var så jäääklaaa trött och bara ville sova. lite halvslummer senare vaknar jag till och ringer och klagar för mamma (i sjukstunder blir jag ungefär 10 år igen och vill att mamma ska komma och klappa mig på huvudet), och hon säger åt mig att ringa sjukvårdsuplysningen. vilket jag gör. och ja... saken är den att jag hatar att erkänna att jag har gjort fel eller att jag gjort något dumt. vilket leder till det här samtalet mellan mig och sköterskan.
- jaha, men har du ansträngt dig mycket de senaste dagarna?
- njääe, inte direkt. lite kanske. någon joggintur. (sannning: jag har varit ute och kutat en massa och dessutom stått upp i ungefär tolv timmar när jag jobbade pub, med en jäkla massa lyft dessutom)
- är du van vid att motionera och springa?
- jaddååååå, jag brukar springa regelbundet. (sanning: jag är brutalt otränad och springer bara när jag är extremt rastlös, vilket blivit en del nu när vi har en B-uppsats at skriva i och för sig...)
- har du sprungit ute när det varit kallt?
- nej, eller det regnade kanske lite på mig, men inte jättekallt (sanning: jag såg en störtskur utanför köksfönstret och tänkte "jag bara måste ut och springa", vilket ledde till att jag gav mig ut i ösregnet och åskovädret och blev dyngsur och iskall på två röda)
jaa, ett ärligt och moget samtal. tjena. ibland får jag bara skylla mig själv. annars har dagen varit bra, chillat på krischan med underbara människor, as usual. life's good my friends. nu ska jag chilla vidare!
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
och satan i gatan. min natt var åt helvete. jag hade en träningsvärk som inte var av denna värld. jag kunde inte sova för att det krampade. till slut låg jag och grät, inte för att det gjorde ont, utan för att jag var så jäääklaaa trött och bara ville sova. lite halvslummer senare vaknar jag till och ringer och klagar för mamma (i sjukstunder blir jag ungefär 10 år igen och vill att mamma ska komma och klappa mig på huvudet), och hon säger åt mig att ringa sjukvårdsuplysningen. vilket jag gör. och ja... saken är den att jag hatar att erkänna att jag har gjort fel eller att jag gjort något dumt. vilket leder till det här samtalet mellan mig och sköterskan.
- jaha, men har du ansträngt dig mycket de senaste dagarna?
- njääe, inte direkt. lite kanske. någon joggintur. (sannning: jag har varit ute och kutat en massa och dessutom stått upp i ungefär tolv timmar när jag jobbade pub, med en jäkla massa lyft dessutom)
- är du van vid att motionera och springa?
- jaddååååå, jag brukar springa regelbundet. (sanning: jag är brutalt otränad och springer bara när jag är extremt rastlös, vilket blivit en del nu när vi har en B-uppsats at skriva i och för sig...)
- har du sprungit ute när det varit kallt?
- nej, eller det regnade kanske lite på mig, men inte jättekallt (sanning: jag såg en störtskur utanför köksfönstret och tänkte "jag bara måste ut och springa", vilket ledde till att jag gav mig ut i ösregnet och åskovädret och blev dyngsur och iskall på två röda)
jaa, ett ärligt och moget samtal. tjena. ibland får jag bara skylla mig själv. annars har dagen varit bra, chillat på krischan med underbara människor, as usual. life's good my friends. nu ska jag chilla vidare!
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
söta människor som solar på krischan. fööör krischan är ju platsen, där solen alltid skiner!
Kommentarer
Trackback
