Coolest among the uncool kids
planerna sa hallands nation imorgon. efter sommarens jag-vill-skaffa-blandbarn-incident var jag redo att testa deras nattklubb igen. meeen så slår jag upp City och läser att de ska hålla speeddating imorgon. speeddating, detta jävulens fenomen vars tragiskhet egentligen bara övervinns av det faktum att det arrangeras av studenter; den mest oseriösa billiga (läs villiga och ombytliga) demografiska gruppen du kan hitta. I början av vår studietid sa jag och becks att vi skulle gå på ett möte (ja, för jag tänker att speeddating är som ett möte, typ AA fast för människor who is craving löööööve), bara för att sitta och skratta åt de stackars själar som dragit sig dit för att faktiskt försöka hitta the love of their life. sitta och studera de små nördarna och känna oss glada att det inte var vi som satt där och hoppades. men så kom jag att tänka, är det egentligen inte vi som är tragiska? för vi hade aldrig blivit mer än de minst ocoola bland de ocoola. för hur mycket vi än hatat det och varit motståndare till det, hade vi suttit där.
så nej, inget jävla speeddating på hallands imorgon. dock hade vi tänkt kör en "barney-grej", och trösta (dvs antasta och förleda) de stackars små pojkarna som inte fick någon ytterligare date. mohaha, utnyttja dem när de är sårbara.. fast rebecka had a good point där, antagligen är det bara fallen som är kvar, och är det verkligen dem man vill "trösta"? hahaha, ajaa det löser sig, jag menar, fråga hamlet eller de gamla grekiska författarna, vad hade världen varit utan tragik?
apropå tragiskt. jag fick en flashback häromdagen (mer minne som försvunnit på grund av alkohol men som kom tillbaka tack vare/på grund av tillnyktrande) från husfesten. jag ser hur någon kastar upp mig över axeln och börjar springa upp och ner mellan samtliga korridorer på krischan. jag kunde inte för allt i världen komma på vem det var. det brukar vara en viss moffe, men jag var nästan hundra på att det inte var han den här gången, eftersom tanken gick igenom mitt huvud när jag hängde över axeln på mr x "men vad faaaan, inte ännu en som ska börja springa i trappor med mig". sen, tack vara S fina berättelse, kom minnet nästan tillbaka BAAAAAM, just det!!! så nästa gång jag träffar en viss L, ska jag nog reda ut ett och annat!
tills dess, peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
så nej, inget jävla speeddating på hallands imorgon. dock hade vi tänkt kör en "barney-grej", och trösta (dvs antasta och förleda) de stackars små pojkarna som inte fick någon ytterligare date. mohaha, utnyttja dem när de är sårbara.. fast rebecka had a good point där, antagligen är det bara fallen som är kvar, och är det verkligen dem man vill "trösta"? hahaha, ajaa det löser sig, jag menar, fråga hamlet eller de gamla grekiska författarna, vad hade världen varit utan tragik?
apropå tragiskt. jag fick en flashback häromdagen (mer minne som försvunnit på grund av alkohol men som kom tillbaka tack vare/på grund av tillnyktrande) från husfesten. jag ser hur någon kastar upp mig över axeln och börjar springa upp och ner mellan samtliga korridorer på krischan. jag kunde inte för allt i världen komma på vem det var. det brukar vara en viss moffe, men jag var nästan hundra på att det inte var han den här gången, eftersom tanken gick igenom mitt huvud när jag hängde över axeln på mr x "men vad faaaan, inte ännu en som ska börja springa i trappor med mig". sen, tack vara S fina berättelse, kom minnet nästan tillbaka BAAAAAM, just det!!! så nästa gång jag träffar en viss L, ska jag nog reda ut ett och annat!
tills dess, peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
Kommentarer
Trackback
