Bättre ökänd än okänd, eller?

jag är tydligen känd för att vara lite tappad, något jag fick reda på i veckan, och jag är inte alls nöjd!
   i fredags var vi ute på nation, och självklart dracks det en del. jag ramlade, glad i hågen, fram till bardisken för att beställa (ytterligare) en drink. och då, så klart, hade jag (o)turen att känna folket i baren. jag beställde en drink och drog fram kortet, men eftersom min hjärna just då mer eller mindre simmade runt i champagne kunde jag för allt i världen inte komma på min kod. jag stod i gott och väl två minuter och stirrade på kortläsaren utan att komma på det. och då, istället för att säga åt mig att "här räcker det jonna, kan du inte ens din kod ska du verkligen INTE ha mer att dricka", så säger de "neeeej, det är jonna, hon är alltid lite borta, det är ingen fara, hon är inte för full". döööööööh. jo det var jag!
   och okej, det kanske möjligen är så att jag är lite lost ibland. jag menar, utan att nämna alltför mycket detaljer kan jag ju säga att det i veckan var två personer som på en gång, var rörande överens, om att det måste vara jag som tappat bort mitt kort, i ett urval av ungefär 50 pers... ganska illa. men ändåååå!

nej, nu får jag väl försöka ta tag i mitt liv. however that'll happen!
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0