En komplicerad relation
alltså. jag har inget körkort. jag är dessutom student, så jag det är verkligen inget bil-läge för mig. detta har medfört att jag mer eller mindre dagligen måste använda mig av skånetrafiken om jag vill ta mig utanför lund (innanför också numera, eftersom min cykel är döööd). jag tycker absolut att kollektivtrafik är bra, och jag förespråkar det verkligen, men skånetrafiken, du gör det inte lätt för mig!
idag satt jag på bussen mellan ekeby och ramlösa. plötsligt stannar bussen på ättekulla. och kör bara inte vidare. jag pluggar ur mina hörlurar för att ta reda på vad som händer. då hör jag busschauffören prata i mobiltelefon. "joo, det var några barn innan här, de kastade stenar. de kanske komma tillbaka. jag vet inte när. nej jag vet inte om de komma tillbaka. de var här innan. kastade stenar. jag vet inte var de är nu". men jaha? detta samtal pågick i gott och väl fem minuter, och inget mer kom fram än att det funnits barn som kastat sten på bussen. jag, som hade ett anslutningståg att hinna med, tyckte att detta var mer än waste of time. liksom, bra att du meddelade det, men måste du upprepa det i fem minuter?
strålande, tänkte jag. nu kommer jag missa mitt tåg. men nejdå, skånetrafiken, DEM ÄR ATT LITA PÅ, så självklart var tåget OCKSÅ försenat. och jag tror att det är deras grej, eftersom allt alltid är försenat, så funkar deras system! det värsta är att det bara är oktober, jag vill inte veta hur det ser ut om två månader. mm, älskar skånetrafiken... puuh. I'm in for a loooong winter.
och jag blir så bitter på att det aldrig fungerar. häromveckan missade jag min anslutningsbuss i tågarp. nästa gick en timme senare. det är ju helt enkelt strålande när jag är på väg till jobb. eller i fredags, när alla tåg mellan helsingborg och malmö var inställda. jag fick ta taxi ner till lund. helt fantastiskt irriterande.
underbara skånetrafiken, jag tycker om att du finns, men varför vill du hela tiden motarbeta mig? jag försöker verkligen få vårt förhållande att fungera, men ibland är det som att du bara jävlas med flit.
nej nu ska jag se om jag kan leta fram kvällens mål från sverige-holland-matchen. planerade egentligen att se den, men som vanligt fastnade jag i köket med rebecka. satan i gatan vad vi är bra på att tjööööta.
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
idag satt jag på bussen mellan ekeby och ramlösa. plötsligt stannar bussen på ättekulla. och kör bara inte vidare. jag pluggar ur mina hörlurar för att ta reda på vad som händer. då hör jag busschauffören prata i mobiltelefon. "joo, det var några barn innan här, de kastade stenar. de kanske komma tillbaka. jag vet inte när. nej jag vet inte om de komma tillbaka. de var här innan. kastade stenar. jag vet inte var de är nu". men jaha? detta samtal pågick i gott och väl fem minuter, och inget mer kom fram än att det funnits barn som kastat sten på bussen. jag, som hade ett anslutningståg att hinna med, tyckte att detta var mer än waste of time. liksom, bra att du meddelade det, men måste du upprepa det i fem minuter?
strålande, tänkte jag. nu kommer jag missa mitt tåg. men nejdå, skånetrafiken, DEM ÄR ATT LITA PÅ, så självklart var tåget OCKSÅ försenat. och jag tror att det är deras grej, eftersom allt alltid är försenat, så funkar deras system! det värsta är att det bara är oktober, jag vill inte veta hur det ser ut om två månader. mm, älskar skånetrafiken... puuh. I'm in for a loooong winter.
och jag blir så bitter på att det aldrig fungerar. häromveckan missade jag min anslutningsbuss i tågarp. nästa gick en timme senare. det är ju helt enkelt strålande när jag är på väg till jobb. eller i fredags, när alla tåg mellan helsingborg och malmö var inställda. jag fick ta taxi ner till lund. helt fantastiskt irriterande.
underbara skånetrafiken, jag tycker om att du finns, men varför vill du hela tiden motarbeta mig? jag försöker verkligen få vårt förhållande att fungera, men ibland är det som att du bara jävlas med flit.
nej nu ska jag se om jag kan leta fram kvällens mål från sverige-holland-matchen. planerade egentligen att se den, men som vanligt fastnade jag i köket med rebecka. satan i gatan vad vi är bra på att tjööööta.
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!
jorå, gör om den här bilden till ett samtal, så kan ni ana hur det låter när jag och rebecka snackar här hemma.
Kommentarer
Trackback
