Life as I know it

satan i gatan vilken torsdag. efter jobb stack till miatorp där jag, peter, patrik, rebecka och alex skakade fram en ordentlig fylla. det var fruktvin och mousserande och hela grejen. vid elva-tiden drog vi oss in till stan för att se vad festivalen hade att erbjuda. vi ramlade av bussen utanför stadsparken och hittade så småningom till tivolifältet. jag och peter var glada i hågen och tyckte det var vääärldeeeens bästa fylleidé att åka den största, högsta, mest skrämmande karusellen på hela stället. tjo hopp, sagt och gjort, snart befann vi oss högt upp i luften, med utsikt över öresund, snurrandes, skrikandes men allra mest skrattandes. full som ett ägg kunde jag inte sluta skrika "om jag dör nu kommer jag i alla fall att dö glaaaad!". haha fruktansvärt illa.

men alltså, helt på riktigt. jag har kommit på att jag antingen är alldeles för gammal eller alldeles för ung för helsingborgs festivalen. när vi kom in där, insåg vi ganska snabbt att de som sprang rundor där var i genomsnitt 15 år gamla. och de som inte var 15 var 51. småbarn och medelålders människor. det är de som hänger där. och så vi så klart :P nej men, det kändes som att det var kul att vara där, men jag vill inte dit idag igen :P

idag var det då dags för bakis-lunch med saskia. alltid lika trevligt. det blev max, sååå nära och bra. tyvärr sprang max maskot, tigern, runt för att leka med barnen (fast jag har alltid menat på att de mer är plågsamma, sååå pinsamma). illa nog för oss tyckte den här maskoten att det verkade vara roligare att störa mig och saskia i lunchen, och spenderade alldeles för mycket tid för att awkwarda oss. saskia bara "alltså, de borde ju vara perfekta pedofiler, gömmer sig i kostymer och får leka och kramas med barn". haha.. jag dör. sjukt obehaglig i alla fall.

nu blir det jobbjobbjobb i helgen. det är bra. gotta keep my mind busy. peace out, kärlek och respekt. det är sånt vi gillar!

haha hittade den här snygga bilden på tanjas dator. förlåååt, men att mamma och pappa inte lämnade tillbaka oss när de fick se detta är ett under...

okej, helt ärligt. är det så smart att sätta mig att jobba i ett kök? tänk er mig som (blygsamt sagt) är småklumpig (okej, det är världens underdrift), ståendes på en arbetsplats där farorna lurar runt varje hörn. jag är en student ut i fingerspetsarna, okej? jag är klen när det gäller fysiskt arbete, jag är nämligen van vid att sitta framför datorn eller med näsan ner i en bok, jag är opraktisk, för det enda jag kan är egentligen att skriva, jag är dessutom lite smått skadad efter att bara ha hängt med de likasinnade, och har alltså knappt sett någon utanför studentvärldens under det senaste året.
yeps, det är upplagt för disaaaaster. 
   detta är exempel på vad som kan hända i ett kök, och vad jag faktiskt har "lyckats" drabbas av under en månad:

• bränna fingrarna på stekbordet för att jag skulle torka det. när det var varmt
• stå med vatten upp till anklarna för att potatisskalarmaskinen bråkar (helt awesome uppfinning by the way. varför någonsin skala en enda potatis för hand när det finns maskiner som gör det sååå mycket bättre?)
• bränna sönder armen (alltså inte bokstavligt talat) för att jag missbedömde hur långt mellanrum det var mellan gallerna i värmeskåpet
• slänga ris över halva diskrummet bara för att jag är lite dålig på att pricka rätt
• tappa en varm, tung värmeplatta på foten
• pajja glas och sedan råka trycka in glasskärvor i fingret
• klämma sönder pekfingertoppen på en leverans-vagn
• halvt frysa fast handen på frysväggen för att jag måste klättra för att nå och handen råkade vara blöt
• förvirrat köra runt en tant i rullstol som insisterar på att jag ska köra henne till "bänken" (vad i helvete är bänken?)

förutom sånt här roligt kan man ju dessutom upptäcka att diskhandskarna är sönder, och därför är helt blöt längs hela armen, exakt det man vill undvika när man drar på sig ett par diskhandskar.

nej det är inget glamouröst liv jag lever, men det väl heller inte meningen? och dessutom, än viktigare, jag har ju faktiskt kul på jobbet. så även om jag kommer se ut som frankensteins monsters yngre syster i slutet av sommaren, så kommer jag i alla fall ha haft ett stimulerande jobb.

här kommer bilderna från vår skåne around-ish (det var ju liksom inte runt heeelaaaa). och ja. jag vet att det mest är bilder på mig och rebecka när vi äter men... det var ju liksom det vi gjorde. så här är jag och rebecka, going crazy i skåneland.

                               
   1. vi började i påarp, världens ände                                                    2. rebecka var glad, för det
                                                                                                              påminde henne om häljarp
                                                                                                              om också är världens ände

                     
   3. sen kom vi till helsingborg, the blåshåla of hell                          4. rebecka, som en äkta japansk 
                                                                                                       turist, på väg till höganäs

                  
    5. slutligen kom vi fram till... jaddå, höganäs!           6. mumssss, kanelbulle på bussen



                        
          7. på väg till hässleholm passerar                  8. man måste se sär ut på bussen. speciellt om man 
             vi örkelljunga. vem vill inte skryta                  passerar st snorröd.
             om att ha varit där liksom?



       
9. framme i hässleholm :)                               10. macka. mat. jaaaa!


     
11. hässleholm hade också parkbänkar med alkisar.      12. här lyckades vi äntligen få en bild på oss båda, med
     här dock minus alkisarna.                                            hässleholms-skylten i bakgrunden. såå nöjda!

jodå, snygg ska man vara på en Skåne around-ish runda :)

wihoo, här kommer bild! dessutom i samma inlägg. för man kan tydligen uppdatera. helt awesome!

åååh jag har verkligen skrattat så jag gråtit idag. sandra hade 20-årsfest och det var ett stort gäng som samlats för att fira världens bästa blivande 20-åring. det började med trevligt mingel och sen multigod mat och efter det kom det hederliga presentöppnandet. men sen... sandras föräldrar hade satt ihop en film med bilder och filmklipp från det att sandra låg i helénes mage till att hon tog studenten för lite mer än ett år sedan... jag grät. av skratt. av sandras bortgångne morfar som skrattade så varmt på filmen. av hur unga våra föräldrar var. av hur lång tid 20 år faktiskt är.  
   men satan i gatan vad kul det var. sandra var världens gulligaste unge med de sötaste kinderna och finaste lockarna. vi fick se hur sandra leker med flugan, sandra skydda jessica, sandra kivas med tobbe. och oundvikligen, sandra, jessica, mig och tanja... 
   så mycket trams vi har hittat på i våra dagar, och så mycket vi flummat rundor. jag vill inte tänka på hälften av all skit vi hittat på och jag tror inte ens jag fattat hur stor del av varandras barndom vi är. det tydligaste av vår starka vänskap var dock inte när vi åkte karusell tillsammans på öland när vi var tre eller när vi gjorde kullerbyttor på gymnastikuppvisningen när vi var fem, utan det var när vi för ungefär 3(!) år sedan hängde på världens tråkigaste hotell i tyskland, och lyckades göra det till en kanonkväll, bara genom att vara oss. vi fyra sminkade varandra, och körde sen korta sketcher om våra karaktärer (emo, workaholic, docka och fjortis). tyvärr råkade detta fastna på film och detta visades då upp för hela goda tjocka släkten och vännerna. 
   vi tjöt av skratt. och med rätta. det såg inte klokt ut, och när vi visade upp våra sminkningar för våra föräldrar (detta fanns också på film), såg de vettskrämda ut. det såg ut som att mamma ville skrika "ja inte är det mina gener i alla fall!". 
   tänk att jag och sandra känt varandra i typ 17 år. om inte längre. det är galet. 

                                  
  

så var det dags för mitt och rebeckas stora äventyr... rundresa i skåne!!! ja, jag vet det låter inte speciellt spännande, men eftersom jag och rebecka kan roa oss genom att se på när målarfärg torkar så kan vi absolut roa oss på en skåneresa.
vi började dagen med att göra lite matsäck hemma hos mig, pannkakor och köttbullsmackor. det enda som hindrade skolutflyktsminnena att bli alltför starka var det starka mjölkiga kaffet vi hade med oss.
sen gav vi oss iväg. med ryggsäck, gummistövlar, rebecka i seglarjacka och jag i helstickat. som ena riktiga skogsmullar. eller i alla fall scouter. eller ja, folk som rör sig utomhus då!

vi bestämde oss för att bara köra på och ta den buss eller det tåg som verkade roligast. resultatet blev påarp-helsingborg, därifrån helsingborg-höganäs. höganäs hade egentligen inte mycket att erbjuda. ett stadshus som inte var ett stadshus sen ett stort hus som var ett stadshus. så vi hoppade på nästa buss som var höganäs-ängelholm. och ni anaaaar inte vilka hålor vi åkte förbi. insaaane.

ängelholm var en ganska fin stad och vi tänkte egentligen kolla vilka roliga möjligheter vi hade, men eftersom vi pratat om hässleholm och hässleholmsbussen plötsligt svängde in på stationen hoppade vi på den. den ledde oss rätt ut i ödemarken, och skogen. japp, det finns tydligen skog i skåne. efter en låååång tid i skånes allra skummaste delar kom vi till hässleholm. det bestämde vi oss för var dagens slutdestination, så vi körde en snabb stadstur innan vi stannade för att äta den matsäck som var kvar. efter det skiljdes vi åt på stationen, rebecka skulle ner mot lund och jag till påarp.

så ja, sådär kan man också spendera en dag. det kräver verkligen rätt sällskap, men om man har en rebecka som mig, då kan det bli heeeelt awesome. bilder på vår fantastiska dag kommer snaaart, promise :D

imorgon är det jobbjobbjobb, sen bär det av till sandra som har 20-årsfest. ska bli så kul!
och jag måste skryta lite, jag har idag nålat upp min klänning helt själv! hell yeah baby. vi ska i och för sig inte prata om hur resultatet blev, eller nämna det faktum att det är mamma får sköta själva syendet, syningen, syandet, äh whatever, jag har i alla fall nålat! känn på den va, gamla syslöjdsläraren-som-sa-att-nej-det-här-var-ju-inte-så-snyggt-jonna-sömnad-är-nog-inte-din-grej. I'm freaking amazing.
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!

jävlar vilken dag jag har haft idag! körskolan hade bestämt sig för att det var dags för halka, så mot knutstorp bar det av! alltså, det var bland det läskigaste och roligaste jag gjort. att halka runt på banan med nada kontroll at all var så frustrerande och obehagligt, men jag kunde ändå inte låta bli att älska adrenalinkicken det gav att ruscha runt på banan, även om jag vet att det är det sista det är meningen att man ska känna...
dock blev jag, om jag ska vara helt ärlig, lite skärrad när jag hörde vad min körledare sa i högtalarna "det verkar som jonna fått bilen med sämsta däcken, det är därför hon sladdar runt mer än de andra", tack för den. det hade faktiskt varit med lugnande om han sagt att det var för att jag är allmänt inkompetent... men annars nice och riiktiiiigt lärorikt!

och på riktigt, jag har kommit på att det nog är dags för mig att börja träna igen. jag har nämligen börjat få träningsvärk. av att ha hållit för krampaktigt om ratten under dagens övningar. jo det är sant. och soooo sad. och ett alldeles för tydligt sätt för kroppen att säga "get movin' again you lazy piece of junk".

och idag verkar ALLA mina facebook-vänner ha kommit in på högskolan! helt galet vad roligt det är. de anar inte vad nya härliga saker som väntar dem. speciellt inte om de väljer platsen där solen alltid skiner. (en liten hint. tänk er mig, rebecka, saskia eller någon annan lagom scary förman. står i entrén. rosmarinkvistar i handen. vispar dem i ansiktet på de som kommer in. viskandes lite lagom creepy "jag har hört att rosmarin passar bra ihop med lammkött". självklart gjort med kärlek. bara som en liten preview liksom).

creepy förmän?

imorgon är jag också ledig, såååå skönt med tanke på allt jobb som väntar i helgen. jag och rebecka har bestämt oss för att kasta oss iväg på skåneäventyr! aaaa, jag låter det hänga lite osagt exakt vad det är, men ni kommer få veta, tids nog!

                                    
                                                skånes snyggaste (hmm..?) är redo för nya äventyr!

en sista sak bara, innan jag stänger ner för kvällen. helt ärligt och på riktigt, jag måste bara säga. USA:s ekonomi... med alla smarta, utbildade ekonomer och experter och allt vad det finns. hur gick detta till? visst, jag förstår att den nationella och globala marknaden är en komplex historia utan facit och blablabla men fortfarande?  och sen mena på att nej, vi höjer bara lånetaket.. det blir nog bra. jag vet att de menar på att det är för att stimulera tillväxten och hit och dit, men ändå. jag tycker att they should have seen it coming tidigare, och gjort något då. hur stort det än är så finns det är såååå många kompetenta människor som borde kunnat fixa det på vägen. för uttrycka det hela enkelt, som jag gjorde till rebecka, sååå töööönt! (nej som ni kanske märker har inte jag en kandidat i ekonomi...)
peace out, kärlek och respekt, det är sånt vi gillar!